Group exhibition Lilla Domedagsvalvet

Iskärnor är ovärderliga arkiv över tidigare miljöförhållanden och kan bidra med unik information om historiska klimatvariationer på jorden. Sedan 1996 samarbetar tio nationer inom det europeiska djupborrningsprojektet på Antarktis (EPICA). Här, vid en plats som kallas Dome C, har forskarteamet borrat sig ner till ett djup av 3 200 meter och fått fram den längsta kärnan ur inlandsisen hittills. Iskärnan, som ger en komplett klimatprofil över 800 000 år, kan bland annat berätta om växlingar av metan- och koldioxidhalter i atmosfären och har bidragit till en ökad förståelse för jordens klimat under de senaste åtta glaciära cyklerna.

Under utställningen i Ockelbo skär en liknande iskärna genom arkivbyggnaden. Som en frusen källa till insikter, visualiserad i kol på papper, rör sig verket EPICA 1:1 lodrätt genom rummet, från det välvda innertaket till golvets träplank, som om det borrar sig ner i, eller upp ur, arkivkullens jordlager. Vilka minnen och erfarenheter kan anas här? Vilka spår av tidigare inlandsisar, havsbottnar och bosättningar skulle vi möjligen kunna läsa genom att följa verkets vertikala riktning? Kan vi alls tyda och förstå dessa skikt och sediment av kol? Verket gestaltar ett tidsdokument - en ofattbar förgänglighetssymbol - som ligger bortom våra kollektiva minnen, vår närhistoria av undertecknade och brutna klimatavtal, och som riskerar att smälta ur våra händer.

Text: Erik Anderman (exibition curator with Joakim Forsgren)