Människans Tidsålder / The Age of Humans
Min tid och plats, vår tid och plats! Vilka avtryck skapar våra handlingar och liv? Konsten är en motkraft och ett utrymme för nya tankar och rörelser. I utställningen Människans Tidsålder presenterar Elastic Gallery Katja Pettersson, Catrin Andersson, Isak Anshelm och Magnus Thierfelder som alla förhåller sig till människans och naturens möjligheter, svagheter och förmåga att anpassa sig till sina omgivningar.
Katja Pettersson skapar i verket Ny Natur, 2018 en idé om nya världar i munblåsta glassfärer, där teknik och natur möts. Placerade i sfärerna är solpaneler och en fläkt, en av människan skapad natur. En möjlig framkomlig väg, när naturresurser som sand till byggen dess glasfasader och odlingsbar jord, blir en dyrbar och allt mer eftertraktad råvara.
Catrin Anderssons verk består av kol, sand, papper och järn alla råmaterial till den industrialisering som skapat begreppet Antropocen Era - Människans Tidsålder. Vår utveckling återspeglas i jakten på material från skog, kolbrytning, framställningen av järn till en rasande samhällsutvecklingen runtom i världen och sand till byggprojekt som skördas från havsbotten. Teckningen i verket Psammophilous (Sand-loving), 2018 skapar två horisonter i utställningsrummet, en antydan om en annan framtid eller ett sargat landskap där vi som människor snart inte har någon fast mark under våra fötter på grund av den hastigt som allt detta sker. Men också en barriär för att sakta ner våra tankar och tvinga till eftertanke.
Isak Anshelms motiv är världshaven. I målningarna A Sea of Regret, 2018 binder han samman vattnet på samma sätt som det är en organism som sträcker sig över hela vår planet. Det lilla formatet skärper vår blick inför vad som är enorma vattenmassor. Vilket påminner oss om hur påverkan på en liten del av denna helhet, har effekt på alla världshaven.
Magnus Thierfelders Utan titel (bi), 2018 är den typ av verk som drabbar ens sinne och mänskliga väsen. Ett dött bi fångat i ett glas under ett tunt trasigt iPhoneglas.
Är det i vår tidsålder som vi kommer utrota denna djurart? Genom vårt sätt att leva och konsumera? Pollinatörer som bin är förutsättningen för naturens prakt och fortlevnad samt den mat vi äter, industriellt framtagen eller egenodlad. Verket knackar på vårt samvete; skall det vara under vår generations år på planeten jorden som detta sker? Vilka fler arter har vårt leverne och beteende utrotat? Tankarna svindlar.
Thierfelder visar även videoverket Allt det här och ingenting, 2011. Ett verk som visar på skörheten mellan naturen och mänsklig konstruktion, en reflektion av solen flyktigt fångad i en utsträckt hand.
Verken i utställningen Människans Tidsålder bär alla på skiften i perspektiv där anslaget är stort och litet på en och samma gång. Det är med komponenter hämtade från naturen som verkens idérum skapas, där vi både är betraktare och medaktörer.
Ola Gustafsson, Stockholm, September 2018
