LILLA DOMEDAGSVALVET
4 augusti - 2 september 2018. Arkivet (Wij Trädgårdar), Ockelbo
Group exhibition: Catrin Andersson, Christer Chytraéus, Leif Elggren, Lisa Jeannin & Rolf Schuurmans,
Noak Lönn, Lukas Marxt, Pia Rönicke, Magnus Thierfelder
Curated by: Joakim Forsgren and Erik Anderman
Epica 1:1 (ARKIVET), 2018. Drawing installation. Charcoal on paper. 360 x 20 cm.

 

Exhibition text (in Swedish only)

Det sägs att grodor är oförmögna att upptäcka faran i tid om de lurats ner i vatten som långsamt värms till kokpunkten. Det är möjligtvis en skröna men bilden som tecknas är ändå angelägen.

Katastrofen når oss på olika sätt. Ibland slår den ner som en bomb: strömmar av smältvatten och oanade slagregn, radioaktiva nedfall och kontaminerade täkter; måttlösa värmeböljor, engångsgrillar och våldsamma eldsvådor. Andra gånger framträder den mer gradvis och vi får svårt, precis som grodorna, att göra annat än att se på när den sista pansarbarken flisas, hur landskapen fragmenteras och invänta utmätningen av nästa utdöendeskuld.

Emellanåt kan vi vila i tron om att vi har klarat oss ur krisen. Att faran är över. Men snart slår allvarets andra våg emot oss och de pestsmittade råttorna får Oran att återigen bli en plats i belägringstillstånd.

Utställningen Lilla Domedagsvalvet äger rum i ett tidigare arkiv på Wij i Ockelbo. Under byggnadens korsvalv förvarades dokument och handlingar från de verksamheter och bruk som över tid har gjort anspråk på platsen och de omkringliggande egendomarna. Här ligger den något tempelliknande anläggningen högt och på behörigt avstånd från säteriets huvudbyggnader, möjligen för att undvika en ödelagd och förlorad historia vid eventuella floder och bränder.

Djupt inne i det arktiska urberget döljer sig ett annat arkiv. Det globala frövalvet på Svalbard, även känt som Domedagsvalvet, är världens mest artrika genbank och initierades med förhoppning om att förhindra den biologiska mångfaldens totala förintelse. Hit evakueras nya arkivhandlingar, fröprover i lufttäta aluminiumpåsar, till följd av väpnade konflikter och naturkatastrofer i vår omvärld. Och tanken är att permafrosten ska reglera temperaturen och sörja för genbankens fortsatta säkerhet. Men som en konsekvens av förändrade klimat, växthuseffekter och en ständig tjäle som visar sig vara allt annat än evig, har valvet, detta försök till krishantering, redan drabbats av sin första översvämning.

Med referenser till frövalvet på Svalbard samlar utställningen i Ockelbo både regionala, nationella och internationella konstnärskap. Här visas verk som intresserar sig för människans dubbla relation till naturen, hur vi försöker vara naturens väktare samtidigt som vi är orsaken till dess utarmning. Med ett noggrant brokigt urval av konstverk – från naturskildringar och ikoner av flora till omsmidda bombkapslar, ljud av hotfulla virus, skälvande isar, dödliga leksaksvapen och tyngdlösa växter – gestaltas ekologiska katastrofer och människans brutala påverkan på miljön, vår utsatthet och vår (brist på) förberedelse inför kriser, klimatförändringar och krigstillstånd men också några av de åtgärder med vilka vi hoppas kunna förstå och minska konsekvenserna av civilisationens framfart.

Trots allvaret i den såväl akuta som lågintensiva exploateringen och undermineringen av naturen vill utställningen inte vara någon uppgiven nödraket. Istället kan de samlade verken visa på naturens och människans förmåga att anpassa sig eller att överträda biologiska och politiska gränser; att lämna det överblickbara, upptäcka fördolda utrymningsvägar och inrätta fristäder och reservat som ligger utanför de kartor som vi förväntas navigera efter.

Erik Anderman och Joakim Forsgren
Utställningens curatorer

Epica 1:1 (ARKIVET), 2018 and Triangulating Sounds of Tremor, 2008. Drawing and sound installation.
Arkivet, Wijs trädgårsa, Ockelbo.
Installations vy, Arkivet, Wij trädgårdar, Ockelbo